På Enköpings-Postens sportredaktion (där jag jobbar) har ämnet ”brist på konstgräsplan i Enköpingsområdet” varit väldigt hett. Det är många fotbollslag som är i behov av konstgräs och kommunen har i många år lovat att fixa fram en plan. Ännu finns den inte, men den håller äntligen på att byggas. (Dock är den inte klar förrän till nästa säsong.)
I krönikor har konstgräset nämnts. Många artiklar om kommunbeslut har publicerats och varje gång som en lite längre intervju har gjorts med valfri fotbollstränare har konstgräset tagits upp.
Än så länge har inte några talonger eller upprop arrangerats av tidningen, och därför är detta kanske inte ett exempel på en faktisk kampanj, men omedvetet är det ju just en kampanj som förs.
Sådan här journalistik kan på något vis störa mig. Men jag tillägger på en gång att jag har varit delaktig i detta. Små lokala föreningar behöver bättre förutsättningar för att ha något att sätta emot de större föreningarna.
I en krönika får man skriva vad man vill. Och att rapportera om kommunbeslut och ställa politikerna mot väggen och kräva svar på fördröjningar är också helt rätt, det är ett exempel på perfekt journalistik egentligen. Men när man slänger in det i alla sammanhang som har med fotboll att göra, så blir det lite smygsubjektivt. Nu är det visserligen så inom flera områden just när vi pratar om lokaltidningar. Men när det smygs in i artiklar tycker jag att det kan bli fel.
Då är det bättre som tidningarna gjorde i Dawiit Isaak-fallet och var väldigt tydliga med att det faktiskt var en kampanj, eftersom Sveriges fyra största tidningar gick ut samtidigt och gjorde ett upprop.
Och som medier har man ändå den makten att kunna påverka och nå ut till så pass många människor som möjligt. Och detta är ändå ett fall som på många sätt känns väldigt tydligt vad som är svart och vitt. Det låter fel att säga så. Det är inte medierna som ska bestämma vad som är svart och vitt, men i detta fall tror jag ändå inte att så många låter sig påverkas av medias ställningstagande. Det blir liksom automatiskt ett allmänt ställningstagande, som i och för sig kan vara fött ifrån mediernas.
Så min slutsats blir att jag är för kampanjjournalistik om man gör det tydligt för läsaren att det är en färdig värdering som är gjord och att det är vinklat på det sättet.
På återskrivande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Therese.
SvaraRaderajag håller med dig om att om man ska driva en kampanj kan den lika väl vara tydlig. På så sätt lurar man ju i alla fall inte någon att de läser "objektiva" nyheter. Men hur som helst kan man ju fundera över hur rättvist det är med kampanjjournalistik. Vad är det som bestämmer vems/vilkas intressen som ska prioriteras?
/Jenny Andersson
Jag kan inte annat än att hålla med dig! Detta är nog också något som är extra förekommande på lokaltidningar där journalisterna är mer engagerade i det som händer i kommunen. I Vänersborg, där jag kommer ifrån, var det ett jäkla tjat i lokaltidningen om att en arena skulle byggas för att kunna spela bandy inomhus. Det skrevs om detta så fort chansen dök upp, och nu står vi faktiskt här med ett 200 miljoners bygge samtidigt som var och varannan lärare i kommunen får sparken pga pengabrist. Okej, det är ju knappast bara för att tidningen hjälpt på traven, men de har varit väldigt okritiska. Så det är som du säger, kampanjjournalistik är okej så länge den är tydlig!
SvaraRadera/Hugo Alatalo